onsdag 29 juli 2020

Min sparkvot - jag är fortfarande badass

Dags för en uppföljare till inlägget Jag är badass från mars 2018. Vid det tillfället hade jag en sparkvot på hela 60%, och ja det är rejält badass att ha kvar över 60% av nettolönen och övriga inkomster efter att alla räkningar och andra utgifter är betalda. 
Så hur har det gått sedan dess?

Till att börja med så har mitt liv ändrats rejält under dessa nästan 28 månader som gått sedan jag senast kollade min sparkvot. 
Jag har bland annat bytt jobb och flyttat utomlands. Via nya jobbet har jag en rad förmåner vilka ger sig tillkänna på min lönespecifikation. På inkomstsidan får jag förutom lönen även en slant för att hyra ut min lägenhet som jag fortfarande har kvar i Sverige. Inga aktieförsäljningar eller utdelningar har tagits med i beräkningen.

Levnadssituationen och vardagskostnaderna i utlandet är klart dyrare än i Sverige, men med betydligt högre lön och dessutom en viss vinst på valutaväxling (jag för över en del av lönen till mina konton i Sverige) så tror jag att jag ligger rätt bra till ändå. 
Något som ökat mest bland utgifterna är boendet, då jag inte längre är sambo utan tycker det är underbart skönt att bo själv, och visst kostar det lite extra men är klart värt det.

Jag har räknat ut genomsnittet på de tre senaste månadernas inkomster och utgifter och min sparkvot ligger fortfarande över 60%, närmare bestämt på 63%(!) vilket är både glädjande och överraskande! 
Jag har inte en livsstil som är inriktad på extremt sparande utan snarare bara sunt sparförnuft även om jag självklart passar på att unna mig till och från för att lyxa till det lite.

Något som jag antar är en förklaring till en lyckad sparkvot är att mina utgifter inte ökat i takt med mina inkomster, vilket annars är vanligt. Allt eftersom ekonomin tillåter brukar mer pengar in i många fall innebära mer pengar ut, men jag ser ingen vits i att spendera mera bara för att jag kan. 
Jag är möjligtvis fortfarande "skadad" efter studieåren och lever efter en kalkyl som innebär att jag alltid har ett positivt kassaflöde i slutet av månaden, och med börsens genomsnittliga utveckling innebär varje spenderad 1000-lapp att den efter 7 år på börsen är värd 2000 kronor, vilket är något man alltid bör ha i bakhuvudet när man är på väg att dra på sig spenderarbyxorna.

Nästa mål blir att se om jag kan nå upp till 70% under de kommande tre månaderna. Jag sparar redan en del pengar på att jobba hemifrån vilket innebär mindre utgifter för pendelkort och arbetsluncher, och kan jag bumpa upp inkomster med mer övertidsarbete så är detta absolut ingen omöjlighet.
Återigen ett stort tack till Utdelningsseglaren för inspirationen! Jag återkommer med en uppdatering i november så håller vi i plånboken och tummarna tills dess!

måndag 27 juli 2020

Månadsrapport juni

Det var ett bra tag sedan jag postade en månadsrapport, och jag känner att det är dags att plocka upp denna tradition då den ger mig en bra insikt i hur mina innehav utvecklas samt att det är lättare för mig att följa historiken för min Utdelningsportfölj.

Apropå detta så har jag av skatteskäl börjat flytta över mina innehav från ISK till KF, vilket gör att just nu är läget lite splittrat då jag har två konton och det är svårt att få en enhetlig graf över portföljernas utveckling. Jag ska dock jobba lite på formatet så får vi se hur det blir i framtiden, nu när jag även redovisar mina utlandsinnehav som redan fanns i min KF.

Ändringar i portföljerna
Håhåjaja, i dessa turbulenta börstider har jag varit högaktiv och köpt aktier för närmare 5000 kronor i veckan sedan i slutet av februari.
Jag har under de senaste månaderna plockat in en drös nya bolag som först och främst haft en stark utdelningshistorik, även om 2020 varit ett år med inställda utdelningar både till höger och vänster. Jag anser att rådande situation är väldigt extrem och även om det är trevligt att se att bolagen fortfarande kan dela ut som planerat, är det svårt att klandra de som spelar lite mer safe och håller på pengarna för säkerhets skull.

Hur som helst, följande värdepapper har införskaffats under 2020:
- Atlas Copco
- ABB Ltd
- Digital Realty
- Klövern pref
- Intrum
- NIBE
- Tele2
- XACT Sverige
Utdelningar under juni
Juni som brukar vara en väldigt snål månad blev 2020 en helt okej utdelningsmånad, främst tack vare att jag numera även räknar med utlandsinnehav samt att utdelningen från kärninnehavet Investor betalades ut en månad senare jämfört med tidigare år.
Notera att utlandsinnehaven visas innan källskatten på 15% dragits, då denna förr eller senare kommer återbetalas till min KF.
Juni
BolagAntalUtdelningSumma
Global X SPFF500,5226
Global X SDIV280,6919
Investor789702
JNJ109,3093
Realty Income302,1565
XACT Sverige1619,90318
Summa1223
Årliga utdelningar
20161654
20176216
201811017
201912556
20205551
Summa utdelningar sedan portföljstart36994

Det är inte många dagar kvar innan juli 2020 kan läggas till böckerna och månadsrapporten återkommer därmed inom kort. Tills dessa önskar jag alla läsare en god börs och trevlig utveckling!

onsdag 1 juli 2020

Funderingar kring utdelningsstrategi

 
Jag har av olika skäl börjat fundera lite på det här med hög direktavkastning kontra utdelningstillväxt. Det är en fråga som stötts och blötts genom tiderna och flertalet böcker jag har plöjt igenom har behandlat ämnet, och jag tycker att det denna fråga är lite av det religiösa slaget:
  • Det är en högst individuell smakfråga och man kan inte utesluta något alternativ. 
Med det sagt så är det inte svårt att förstå varför exempelvis en direktavkastning på 6% lockar mer än en dylik på 3% vid första anblick. Det finns självklart en rad aspekter man måste ta hänsyn till innan man tar ett beslut och man får inte bara kika på direktavkastningen, något som kanske kan kallas för ett nybörjarmisstag då man ser många nyblivna sparare som gapar sig hesa av upphetsning ju högre direktavkastningen är.

Anledningen till att jag grubblar på detta är: var gör pengarna mest nytta? Det är inte helt otippat att anta att de pengar som stannar kvar i bolaget kan generera en fin tillväxt, kanske mycket bättre än den jag kan få till om jag fick ut mer pengar från företaget. Förhoppningsvis har jag ett starkt förtroende för VD och ledningen då jag ens valt att äga aktier i bolaget. Är det då orimligt att tro att dessa förvaltar mina slantar bättre än jag själv, istället för att girigt stoppa en extra stor utdelning i fickan?

Det kanske är så enkelt att det handlar om sparhorisont: med ett långsiktigt sparande gör det inte så mycket om bolaget idag har en direktavkastning på 3%. Den summa jag köper aktier för idag kommer utan större problem kunna resultera i en YOC( Yield on Cost) på 6% inom ett par decennier, och därtill har jag fått en fin värdeökning på mina aktier i bolaget som har en sund utdelningstillväxt.

Jag befinner mig på den senare halvan av 30-årsåldern och känner mig inte särskilt lockad av att förtidspensionera mig för att leva på mina utdelningar, något som jag vet är många andra sparares högsta dröm.
Även om man säger upp sig från jobbet för att leva på sina utdelningar tror jag inte att det blir till att ligga på sofflocket och gotta sig över att man blivit pensionär i förtid: förhoppningsvis kommer man ha sysselsättningar och intressen som kan generera både pengar och glädje under resten av sin tid. Annars är inte den vunna tiden värt något alls!

I mitt fall där jag stortrivs med mitt jobb, som dessutom bringar in mer pengar än jag ids göra av med (det ansvarsfulla snålandet under studentåren har gjort ett bestående avtryck), har jag inte brådska att "ta mig ur ekorrhjulet". Då kan jag med gott mod gå med på att köpa ett stabilt utdelningsbolag med lägre direktavkastning som får växa till sig under tiden, än att gå all in i de svenska storbankerna där direktavkastningen är betydligt mer lockande (kanske inte just 2020 men i vanliga fall...).
  • Men finns det någon smärtgräns på hur lång DA man kan tänka sig gå med på? 
Jag hör till skaran som sålde av Kinnevik när bolaget beslutade att skrota framtida utdelningar till förmån för bolagstillväxt, och istället satsa på att kunna dela ut pengar från oregelbundna företagsförsäljningar. Jag har sedan dess återköpt Kinnevik i en annan portfölj som är inriktad på värdeökning och inte hänger upp sig på utdelningar.

Nibe är ett väldigt välskött bolag med en riktigt fin värdetillväxt och utdelningshistorik: bolaget har höjt sin utdelning under 21 år. Visst låter det underbart? Men så var det det där med direktavkastningen... För tillfället har bolaget, av samma anledning som så många andra, valt att skjuta upp utdelningen till hösten. Men beräknat på förra utdelning för 2018 så har vi med dagens kurs en direktavkastning på 0,6%. Inget man blir upphetsad över direkt. Kursen har dock gått upp 160% under de senaste tre åren, något som en högavkastande aktie antagligen inte ens kommer i närheten av.

Atlas Copco är även det ett bolag med väldigt fin utdelningstillväxt: 36 år utan sänkt utdelning, och har vid skrivande stund en direktavkastning på strax under 2%. Aktien har under 3 år gått upp 18%, och därtill har vi aktieägare fått "utdelning" i form av avknoppningen av Epiroc.

Sen har vi alla utdelningsjägares favorit: Castellum. 22 års utdelningshöjningar i följd, 3,7% i direktavkastning samt en aktieutveckling på 43% de senaste tre åren. En given grundbult i utdelningsportföljen då aktien är sällsynt i sitt slag och där jag har en YOC på 4,8%.
  • Hur ser din strategi ut? Ratar du bolag med låg direktavkastning framför högutdelande bolag där aktieutvecklingen är mindre positiv?
Eller väljer du kanske att blanda päron med äpplen, för att på så vis kunna både äta kakan (i form av hög direktavkastning) samtidigt som du har kvar den i form av fin kursutveckling?
Var går isåfall din smärtgräns gällande hur låg direktavkastning du kan gå med på?